Tankar i min enkla vardag

Jag brukar säga att tankar i min enkla vardag ofta dyker upp när jag sitter på en parkbänk. Det är där något magiskt händer inget konstigt eller komplicerat, bara en grön plats där livet blir lite lättare att hantera. Folkparker är dessa underbara ställen där grannar blir bekanta, barn skrattar på gräsmattan och folk från olika världar möts utan att fråga varför. De är vår sambands tystaste kraft, på ett sätt som är svårt att förklara.

Parker som andrum i vardagen

En promenad mellan träden gör underverk för mig. Jag märker hur ryggen slappnar av när jag går på en parkstig, hur huvudet blir tydligare efter några minuter i grönska (ibland behöver man bara ta en paus från allt sorl). Barn leker på lekplatsen medan föräldrarna sätter sig på en bänk. Det faktum att vi finns där tillsammans, utan något vi måste göra eller säga, det är viktigt för vår hälsa. Riktigt viktigt.

Där grannar blir vänner

Folkparker väcker grannskapet till liv på ett naturligt sätt. I Malmö arrangeras picknick på gräset, lokala föreningar träffas under träden, och plötsligt börjar människor prata med varandra. En pappa från ett hus möter en mormor från ett annat. En ungdom hjälper ett barn hitta sin boll. Dessa små stunder bygger något större en känsla av att vi tillhör samma plats, samma gemenskpa. Det är där man inser att grannskapet faktiskt spelar roll.

Lärdom dold mellan träden

Parker blir klassrum på ett naturligt sätt, och det är fascinerande egentligen. Malmö har utvecklat undervisning där elever lär sig historia genom att vandra mellan gamla träd och byggnader. Barn upptäcker hur naturen fungerar när de själva är ute inte genom att läsa om det, utan genom att känna det på riktigt. Skolor vet nu att utomhuspedagogik fungerar. Punktum.

Om du aldrig stannat vid din lokala folkpark, gör det nästa gång. Sitt på en bänk. Lägg märke till hur en gammal man matar fåglarna, hur två barn bygger något i sandlådan, hur träden bara finns där och ger oss luft att andas. Det behövs ingen stor anledning för att besöka en park. Tankar i min enkla vardag säger mig att det räcker att bara vara där, att lyssna på ljudet av löv och människor.